04 maj, 2005

Forskare som gör oetiska djurförsök

Som många av oss läst i tidningarna nyligen (http://www.aftonbladet.se/vss/nyheter/story/0,2789,50347,00.html) har en forskare i Göteborg gjort djurförsök där han inte bara gjort experiment som han inte haft försöksdjursetiskt tillstånd för, han har även gjort försöken på ett sätt som han förmodligen aldrig skulle få tillstånd till i nämnderna. Enligt tidningsrapporterna, OM de nu är sanna, skulle han ha sagt att han haft så mycket att göra att han inte hunnit med att ha fullständig kontroll över försöken. Om jag förstått tidningarna rätt har han injicerat celler på möss i avsikt att undersöka om cellerna skulle bilda tumörer eller om de skulle tillbakabildas efter strålningsbehandling. Detta har han haft tillstånd för, med föreskriften att djuren skall inpekteras med täta mellanrum, kanske t.o.m. dagligen, för att snabbast möjligt kunna avbryta försöket om cellerna bildat tumörer. Detta anses av de flesta forskare vara helt i sin ordning om avsikten med försöken varit att undersöka viktiga frågeställningar i cancerforskningen. I de flesta cancerprojekt gör man så många provrörsförsök som det överhuvudtaget är möjligt, men i vissa fall måste man tyvärr använda djur. Men enligt tidningarna skulle han ha sagt att djuren skulle få gå vidare tills de dog. Inspektionen i djuravdelningen skulle enligt tidningsuppgift ha hittat flera avlidna möss.

Detta skeende är oförsvarligt, av flera skäl.

För det första så finns det vanligtvis ingen anledning till att låta djuren lida i denna grad eftersom resultatet skulle vanligtvis ha kunnat avläsas långt tidigare.

För det andra verkar det även som om forskaren visat ett förakt för djurskyddsaspekterna eftersom han gått emot de djurförsöksetiska nämndernas beslut. Man kan bara spekulera varför detta skulle kunna vara fallet. Kanske reflekerar det en dålig insikt hos forskaren i djurskyddsfrågor rent allmänt. Och kanske reflekterar de också den närmast totala brist på kommunikation som idag finns mellan forskarsamhället och djurrättsaktivisterna. De senares ibland närmast religiöst fundametalistiska argumentation mot alla djurförsök banar ju inte vägen för en dialog och gör snarare att ett förakt för djurskyddsaspekter växer upp. Inget av detta befordrar djurskyddet.

För det tredje visar skeendet på en undermålig rutin på den djuravdelning där experimenten skett. Alla som gör djurförsök skall föra journaler över utförda experiment och den ansvariga föreståndaren skall med jämna mellanrum kontrollera att journalen kontrasigneras av försöksledaren och att experimenten följer det etiska tillståndet. Här verkar det ha brustit i rutinerna. En godkänd föreståndare skall även samarbeta med djurteknikerna som handhar djuren varje dag, och denna personal skall ha tillgång till alla etiska tillstånd och vara informerad om vad som godkänts, och vad som aldrig godkänns av de etiska nämnderna. Om personalen då uppmanas att låta djur gå i sina burar tills de dör borde det vara solklart att ett sådant förfarande aldrig någonsin godkänns i de etiska nämnderna. Avdelningens godkända föreståndare kan ochså rådfrågas. Personalen kan direkt tala om för forskaren att han inte har tillstånd för att låta djuren avlida, och samtidigt informera godkänd föreståndare och ansvarig veterinär om diskrepansen mellan forskaren instruktioner och det etiska tillståndet.

För det fjärde verkar det som om det berörda universitetet behöver bättre rutiner för att instruera och informera forskare, djuravdelningarnas personal, godkända föreståndare och veterinärer hur oetiska eller icke godkända djurförsök kan stoppas redan innan de sker. Sådana rutiner, om de skall ha en chans att fungera, kan bara växa fram i en god dialog mellan forskare och förespråkare för ett bättre djurskydd. Göteborgsfallet skedde uppenbarligen för minst fem år sedan, och Göteborgs universitet har sannolikt förbättrat sina rutiner sedan dess.

Man kan fråga sig hur ofta klart oetiska djurförsök sker. Enligt min erfarenhet är det mycket sällsynt: forskarna tar djurskyddsaspekterna på allvar. De få fall då de trots allt sker är helt klart ovanligheter och anmäls till tingsrätt då de upptäcks av universitetens ansvariga organ. Göteborgsexperimenten torde ha skett mellan åren 1997-2000 men behandlas först nu i tingsrätten. Fastän tusentals djurförsök görs varje år (knappt 300.000 försöksdjur används per år i Sverige) känner jag inte till fler än max ett fall per år. Detta är en trots allt en uppseendeväckande hög laglydighet, trots de braskande rubriker man kan läsa varje gång det sker.

Vad som även kan hända är att vissa djurförsök görs fast det etiska tillståndet inte täcker alla moment. Oftast är det då fråga om små detaljförändringar i försöksprotokollen som avviker från tillståndet. Ibland är det då fråga om försök där försöksledaren inte insett, pga t ex glömska eller oförstånd, att han inte har erforderligt tillstånd. Beroende på försummelsens svårighetsgrad bruka olika sanktioner tillämpas. I samtliga fall ingriper godkänd föreståndare eller ansvarig veterinär och stoppar försöken omedelbart. Felaktiga moment som bedöms vara av ringa svårighetsgrad och som helt klart är etiskt försvarbara (det kan t o m vara moment som gör situationen bättre för djuren) resulterar i en anmodan att snarast söka etiskt tillstånd medan djurförsöken ligger nere. I andra fall kan skriftliga varningar utfärdas. I lite svårare fall där man anser att försöken ändå inte är oetiska, kan krav ställas att en ny försöksledare utses.

Det vore önskvärt att forskarna på ett smidigare sätt kunde komplettera sina godkända etiska tillstånd när man upptäcker att man glömt foga in en liten detalj. En sådan kan vara trivial och lätt att överse, men måste ändå idag manglas i de redan överbelastade djurförsöketiska nämnderna medan djuren får gå kvar i burarna tills tillståndet beviljas 5-8 veckor efter ansökan. Ibland måste helt nya djur skaffas fram pga fördröjningen. Ingetdera alternativet är bra ur djurskyddssynpunkt.

Trots att mycket få oetiska djurförsök görs i Sverige är varje sådant ett för mycket. Det orsakar helt onödigt lidande för djuren och det ger förespråkarna för att alla djurförsök skall stoppas nya argument i agitationen.

Kommentarerna till de oegentligheter som gjorts i Göteborg har jag baserat på de få faktaunderlag som funnits i dagspressen. Jag är givetvis fullt medveten om att dessa tidningsreportage kan ha använt sig av sedvanlig urvalsförvanskning och att artiklarna därför inte speglar vad som egentligen hänt. Aftonbladet hänvisar till Djurens Rätt som källa för sin artikel...

/um

1 Comments:

Anonymous Anonym said...

varfor inte:)

04 december, 2009 13:33  

Skicka en kommentar

<< Home