18 april, 2005

Reflektioner kring Djurskyddsmyndigheten och elförsök

En av Sveriges mindre myndigheter, Djurskyddsmyndigheten som startade år 2004, har kraftigt upprört landets universitetsforskare och fått AstraZeneca att gå genom taket. En myndighet skall vanligtvis agera opartiskt gentemot de verksamheter och intressen den har att reglera. Den skall även beakta tillgängligt fakta- och remissunderlag samt göra konsekvensanalyser när man fattar beslut som direkt berör de intressen man har att bevaka. Djurskyddsmyndigheten kom till efter långvarigt lobbyarbete från miljöpartiet när socialdemokraterna var tvungna att kompromissa för att kunna sitta kvar vid makten. Här sålde regeringen ut hela denna viktiga fråga till mp, som sedan dess har fått styra och ställa mer eller mindre efter eget behag på djurskyddssidan. Ett tidigare språkrör för mp och erkänd radikal på djurrättssidan, Matz Hammarström, tillsattes som generaldirektör för djurskyddsmyndigheten. Han har kraftfullt verkat både för att genomföra djurrättsorganisationernas hjärtemål och för att sätta så många käppar i hjulet som möjligt för dem som använder försöksdjur för att ta fram nytt vetande och för att utveckla nya kliniska metoder och läkemedel. Hösten 2004 utfärdade Hammarström via Djurskyddsmyndigheten en egensinnig omtolkning av djurskyddslagens §15 som reglerar användande av el på djur. Denna omtolkning skulle ha fått katastrofala konsekvenser för svensk grundforskning och läkemedelsindustri. Efter många direkta kontakter mellan regeringen och universiteten samt industrin, satte Göran Persson för första gången ned foten för att begränsa Djurskyddsmyndighetens ansträngningar att i princip göra djurförsök så besvärliga i Sverige att de inte längre kan genomföras i landet. Låter detta som en överdrift? Läs vidare...


Djurskyddsmyndighetens märkliga nytolkning av 15§ i djurskyddslagen

Djurskyddsmyndigheten (DM) har nyligen omtolkat den lagtext som reglerar användandet av elektrisk ström för att påverka djurs beteende, och meddelade 2004-09-24 de djurförsöksetiska nämnderna i Sverige att “att utrustning eller anordning som ger djur en elektrisk stöt i avsikt att styra deras beteende är förbjuden enligt 15 § andra stycket djurskyddsförordningen (1988:539)”.

Elektrisk ström i djurförsök syftar till att lära djur obehagliga situationer. Detta förfarande är internationellt standardiserat inom hela det biomedicinska forskningsfältet och används bl a vid utprövning av all ny psykofarmaka. Utan denna typ av djurförsök skulle inga nya läkemedel mot psykiatriska sjukdomar kunna tas fram. Djurförsök av denna typ har under lång tid granskats och godkänts av de djurförsöksetiska nämnderna i Sverige.

Djurskyddsmyndighetens nytolkning av lagtexten totalförbjöd med ett penndrag alla djurförsök som påverkar djurs beteende med el. Inte bara det, hela förfarandet är märkligt.

Lagtexten om användning av elektrisk ström för att påverka djurs beteende tillkom ursprungligen i syfte att reglera användning av elektriska anordningar, t ex elkäppar, vid pådrivning av stordjur inför slakt, eller elektriska halsband vid dressyr av hundar. Detta framgår såväl i förarbetet med lagen som i det sammanhang 15 § förekommer i djurskyddslagen. Elstängsel för användning i t ex jordbruket eller vid beteshållning av ridhästar är utttryckligen tillåtet i 15§. Lagtextens skrivning möjliggjorde dock en senare omtolkning av lagen till att omfatta även försöksdjur.

Denna omtolkning, gjord av Djurskyddsmyndighetens generaldirektör i samråd med dess jurister, förmedlades först enbart till de djurförsöksetiska nämnderna. Forskare som bad om att få en kopia av påbudet från DM anmodades initiellt att ombesörja detta via den lokala tingsrätten, men kunde dock efter diskussion erhålla skrivelsen även direkt från DM. Sveriges universitet och läkemedelsindustrin frågade därefter DM om nytolkningens omfång, varvid generaldirektören meddelade 2005-01-04 att tolkningen gäller alla av djurförsöksetiska nämnder godkända djurförsök, och att någon dispens mot totalförbudet inte kunde ges ens av sig myndigheten självt, utan endast av regeringen. Vid senare förfrågan meddelade dock DM:s jurist 2005-02-22 följande, per e-mail, till en enskild forskare som frågat efter förtydligande:

“Lennart Lindberg har meddelat mig att du vill ha ett besked om vad som gäller etiska ansökningar som godkänts innan de förtydliganden som regeringen avser att göra beträffande avsteg från bl.a. förbudet mot användande av el för att styra djurs beteende. Djurskyddsmyndigheten har i en skrivelse 2005-01-04 till Jan Carlstedt-Duke vid KI meddelat att myndigheten tolkat lagstiftningen så att förbudet mot elanvändning omfattar även försöksdjur. Ett förtydligande i den frågan är att vänta från regeringen inom kort. De som nu bedriver djurförsök i enlighet med en godkänd etisk ansökan riskerar dock inte någon sanktion för detta, även om det i efterhand skulle visa sig att nämnden godkänt något som den inte lagligen kunnat godkänna. En enskild skall kunna lita på att de besked den får från en myndighet är riktiga.
Jag hoppas att detta är svar på dina funderingar. Om inte, så kan du höra av dig igen.
Med vänlig hälsning,
Anders Gustafsson
jurist
Djurskyddsmyndigheten, Box 80, 532 21 Skara”

Uppenbarligen svajar DM betänkligt i sina åsikter om nytolkningens giltighet. Och hur en enskild, eller en annan myndighet, skall kunna lita på att DM:s besked är riktiga är oklart för alla och envar.

Det finns även andra märkligheter i DM:s hantering av nytolkningen. Hammarström har inte rådgjort med läkemedelsindustrin, akademiska forskare eller försöksdjursnämndernas domstolserfarna jurister innan nytolkningen genomfördes. Konsekvenserna av beslutet utreddes inte heller vad vi vet. Generaldirektören har däremot meddelat att nytolkningen inte kommer att omprövas av Djurskyddsmyndigheten, och att lagtexten måste ändras av regeringen om användande av elektrisk ström åter skall kunna användas inom svensk forskning med försöksdjur.

Varför kontaktades inte de berörda universiteten eller läkemedelsindustrin innan nytolkningen gjordes? Och varför har inte DM framställt till Jordbruksdepartementet att en möjlig omtolkning av 15§ i djurskyddslagen skulle leda till totalförbud av en mycket viktig del av svensk forskning, och att departementet därför borde se över lagtexten?

Vad är anledningen till att DM valde att inte direkt meddelade de berörda verksamheternas godkända föreståndare (utsedda av DM) eller veterinärer? Var DM medvetet om hur kontroversiell nytolkningens skulle vara, och därför undvek alla direkta kontakter? Eller var detta bara ett utslag av maktarrogans? Forskarna i Sverige ställer oss undrande över hur denna nya myndighet agerar.

Den internationella konkurrensen inom såväl grundforskning som läkemedelsutveckling är hårdare än någonsin förr. Det är därför ytterst nödvändigt att en ny, klarare lagtext utarbetas, så att de djurförsöksetiska nämnderna kan återuppta sina avvägningar mellan djurförsökens allmännytta och djurens obehag vid granskning av ansökningar om etiskt tillstånd för djurförsök. En sådan lagtext bör skyndsamt tas fram för att inte svensk forskning och läkemedelsinstri skall skadas permanent. Eller skall vi “outsourca” våra djurförsök till länder där lagstiftningen tillåter forskning för att vinna nytt vetande och utveckling av nya läkemedel? Länder som Kina, Ukraina och Indien som alla saknar djurskyddslagstiftning kommer i åtanke.


Postskript till tumultet kring historien el i djurförsök

Jordbruksdepartementet arbetade i mars 2005 fram en ny lagtext som åter skulle tillåta användning av el i djurförsök, men vidare behandling av ärendet stoppades av Miljöpartiets representant på departementet. Slutligen såg utbildnings- och näringsdepartementena, med ansvar för svensk forskning och industri, till att lagtexten placerades på statsrådsberedningens agenda, och regeringen föreslog ny lagtext två dagar senare. Miljöpartiet har gått i taket nu i mars 2005 och kräver i budgetförhandlingarna att elförbudet återinförs tillsammans med andra restriktioner inom försöksdjursområdet. Jämförelse mellan miljöpartiets uttalanden och skrivelser som utgått från Djurskyddsmyndigheten visar på en uppseendeväckande samstämmighet. Är det miljöpartiet som styr denna myndighet? Hmmm, förr kunde man slåss mot väderkvarnar, nu får man slåss mot vindsnurror istället... :-)

Man kan så här efteråt undra över Djurskyddsmyndighetens motiv till att omtolka lagen som reglerar användning av el på djur. Jag ser några olika alternativ. För det första: man har naivt trott att användning av el i djurförsök inte var så viktig för forskning och läkemedelsutveckling, och att man därför enkelt kunde förbjuda den utan allvarligare konsekvenser. Ett andra alternativ: man var helt medveten om användningsområdena, men ville permanent förbjuda en verksamhet som en oinsatt allmänhet kunde övertygas vara grym mot djur. Ett tredje alternativ: man insåg konsekvenserna av förbudet till fullo. Man såg chansen att testa hur långt man kunde gå genom att släppa denna försöksballong som man på förväg förstod skulle spräckas av regeringen – vilket i sin tur kunde ge nya förhandlingsmöjligheter i kommande budgetförhandlingar (vilket det också gjort!). Det spelar ingen roll vilket alternativ som låg till grund för Djurskyddsmyndighetens agerande eftersom de alla borde diskvalificera generaldirektören från fortsatt anställning. Fast en cyniker skulle säga “detta är ju politiken vardag”...

Se även http://www.regeringen.se/content/1/c6/04/25/46/07ae154b.pdf . Dokumentet belyser klart miljöpartiets framgångar i förhandlingsarbetet och socialdemokraternas något tafatta försök att försöka bevara möjligheterna att fortsättningsvis bedriva djurförsök i Sverige.