21 april, 2005

Djurskyddsmyndigheten (DM) och forskning om djurförsök

DM utlyste 2004 anslag för forskning om djurförsök, och ett vetenskapligt råd tillsattes för att bedöma den vetenskapliga kvaliteten på ansökningarna. Rådet granskade ansökningarna, och gjorde sina prioriteringar. DM, dvs Hammarström, delade inte rådets bedömning av vetenskaplig kvalitet, och omprioriterade ansökningarna efter eget gottfinnande. Åtminstone tre forskare har avgått från detta råd i protest mot Hammarströms agerande. Samtliga är professorer med bred erfarenhet från bedömningsarbete bla i Vetenskapsrådet, Cancerfonden och Nobelkommittéer. Vilken vetenskaplig kompetens Hammarström äger är odokumenterat.

Djurskyddsmyndigheten saknar i själva verket kompetens inom området “forskning med försöksdjur” trots att man har rätt att utfärda bindande föreskrifter om hur djurförsök skall få gå till. Försöksdjursenheten på myndigheten leds av Lennart Lindberg, en allmänt tämligen kunnig person med bland annat erfarenhet som försöksdjurstekniker, och som faktiskt är ganska uppskattad i forskarsamhället. Vad vi vet saknar han dock akademisk utbildning, åtminstone på högre nivå, och har definitivt inte den kompetens som behövs som sakkunnig i försöksdjursfrågor.

Nyligen har Djurskyddsmyndighetens styrelse, på förekommen anledning, ålagt Hammarström att erhålla styrelsens godkännande av alla nya föreskrifter som myndigheten vill utfärda. Hammarström vänder sig naturligtvis mot denna knäpp på näsan och skriver till styrelsen:

“Jag ställer mig dock frågande till hur vi ska kunna hantera en ordning där så gott som varje föreskrift ska upp för beslut i styrelsen. Under 2005 kommer vi att driva ett större föreskriftsprojekt som omfattar såväl nya föreskrifter som revideringar och förbättringar av befintliga föreskrifter. Ska samtliga dessa diskuteras och beslutas i styrelsen kommer vi dels inte att ha särdeles mycket tid över för andra frågor, dels (om inte beslutsprocessen ska bromsas upp i väntan på styrelsens kvartalsvisa möten) behöva flera beslutstillfällen såväl fysiska som per capsulam eller telefon.”

Forskarna och läkemedelsindustrin hukar sig för vad som kan komma ut från Djurskyddsmyndigheten, och har som enda förhoppning att myndighetens styrelse har kraft nog att tygla Hammarströms iver att reglera djurförsök till den grad att de blir omöjliga att utföra i Sverige.
/rv