16 maj, 2005

Svar till Niclas Warner

Warner driver en sajt "djurforsok.com" som ägnar sig åt tämligen sedvanlig urvalsförvanskning och löst prat för att argumentera mot djurförsök. Jag påpekade detta på hans sajt, och Warner, som jag inte anklagat för att fara fram med lögner utan istället för urvalsförvanskning, ville ha en förklaring. Här är den i korthet:

Du använder vetenskapliga fakta om djurförsökens fördelar och nackdelar på ett mycket selektivt sätt. När de är emot dig väljer du att tiga, när de kan vridas till att gynna din argumentation citerar du dem. Detta brukar kallas för urvalsförvanskning, lektion ett i journalistutbildningen. Du säger på en av sidorna för frågor och svar:

Frågor och svar om djurförsök
Jag har hört från förespråkare av djurförsök att vi antigen experimenterar på djur eller så experimenterar vi på människor. Är inte detta sant?

Detta är skrämselpropaganda. Påståendet skrämmer upp allmänheten och får människor att tro att om vi inte utför experiment på djur så blir vi tvungna att låta människor genomgå plågsamma experiment. Påståendet är därför ett mycket effektivt sätt att hindra allmänheten från att kritisera djurförsök. Det är dock bara skrämselpropaganda och inget annat. Djurförsök är ineffektiva och det finns många, överlägset bättre, människobaserade och teknologiska metoder att tillgå.


Ett vanligt argument bland dem som argumenterar emot alla djurförsök är att thalidomid (neurosedyn) hade testats på gravida djur och inte funnits vara fosterskadande (teratogent). Då missbildade barn började födas argumenterades att tester för teratogenicitet inte alls går att göra på djur. Det tyska företag som utfört de få tester som gjorts hade givit djuren neurosedyn under helt fel tid av graviditeten. Hos människa är fostret mycket känsligt för teratogener under för 6-8 första veckorna medan senare perioder är tämligen okänsliga. Samma gäller djur - man hade testat djuren under fel tidpunkt av graviditeten. Neurosedynkatastrofen uppdagades 1961, och på den tiden fanns inga bestämmelser i Europa om när under fosterutvecklingen läkemedel skulle testas. USA godkände aldrig neurosedyn pga att vissa effekter beskrivits, och fick heller inga missbildade barn. 1963 publicerades de första rapporterna där man hade testat neurosedyn under tidig graviditet på djur: alla arter som testades gav upphov till missbildade foster. Att neurosedyn inte har fosterskadande effekter på djur har blivit en skröna och vandringslegend som tyvärr upprepas likt ett mantra.

Validerade djurfria in vitro tester för uppskattning av teratogena effekter har inte utvecklats tillräkligt på långa när. De få tester som finns har bara testats på ganska få välkända teratogener och icke-teratogener. Testerna kräver dessutom vävnad som i de flesta fall måste tas färskt från djurfoster. Datorsimulering: glöm det ifråga om teratogener. Även om det finns viss erfarenhet om vilka kemikalier som är potentiellt teratogena och vilka som inte är det, vore det vansinne att extrapolera sådan information till liknande ämnen.

Eller, Niclas, menar du att vi ska testa eventuella teratogena effekter av nya läkemedel på människofoster?

Jag hoppas givetvis att in vitro testerna utvecklas vidare så att de kan ersätta djurförsök så mycket som möjligt och i de flesta olika sammanhang. Detta skulle få ner antalet djurförsök och dessutom bidra till att läkemedlen blev billigare (djurförsök är ofantligt dyrt). Dithän är det dock ännu många år och jag måste ställa frågan: om din nygravida fru skulle behöva använda läkemedel pga allvarlig sjukdom, vad skulle du ge henne: djurtestat, datortestat, eller in vitro testat med obeprövade metoder?

Du skriver någon annanstans att penicillinets införande hindrades av att det i början visade sig vara mycket toxiskt på marsvin, och att detta är bevis för att djurförsök är värdelösa. Även detta har utvecklats till en vandringlegend. De tidiga penicillinpreparaten som t ex Fleming tog fram innehöll lika mycket föroreningar som aktiv substans - det var föroreningarna som var akut toxiska i de våldsamt höga doser man gav djuren. Man var varken duktig kemist eller bra på djurförsök på den tiden. Ja, testerna på djur försenade penicillinets införande, men de tidiga och orena preparaten uppskattas även ha orsakat svåra biverkningar på människa om de hade testats. Detta är ett klockrent exempel på urvalsförvanskning.

Jag skulle kunna fortsätta såhär och punkt för punkt kunna påvisa selektivt urval av argument mot alla djurförsök. Se även hur t o m våra riksdagsmän Fridolin och Holm i mp handskas lättfärdligt med fakta bara för att få till slagkraftiga rubriker.

Alla uppgifter ovan finns lättillgängliga på olika forskningsinstitutioners websidor - det gäller att selektivt inte bara läsa information som råkar passa ens egna åsikter! Jag har studerat och öppenhjärtligt granskat en stor mångfald argument för och emot djurförsök inklusive dina websidor. Jag har även granskat flera vetenskapliga originalartiklar. Jag gör också djurförsök - och funderar varje gång om nyttan med försöket uppväger djurens eventuella lidande (notera att de flesta djurförsök inte är smärtsamma eller plågsamma, i motsats till vad djurförsöksmotståndare upprepar med mantraliknande enformitet). Jag frågar mig om och om igen: vad är etiskt riktigt och vad är inte det? Kan den nya kunskapen jag hoppas vinna hjälpa till att förbättra människors hälsa? Är det etiskt försvarbart att INTE göra dessa djurförsök? Kan jag nå denna kunskap utan djurförsök? Kan jag välja ett annat tillvägagångssätt i enlighet med de djuretikens tre R? Detta är en ständig personlig diskussion inom forskaren, och bedrivs naturligtvis även mellan forskarna. Och så hamnar man att diskutera i beredningsgrupper med lekmanna- och mp-medlemmar i de djurförsöksetiska nämnderna som med kraft och övertygelse hävdar att "visst kan man lära vargar bli vegetarianer". Snälla rara, "give us a break"...

Du kallar argument för djurförsök för "skrämselpropaganda". Jag anser att alldeles för många djurrättsaktivister argumenterar på ett skrämmande fundamentalistiskt sätt med sitt förakt för vanliga demokratiska regler. Djurens Rätts halvhjärtade avståndstagande mot Djurens Befrielsefronts våldsinriktade terroraktioner påminner om Sinn Feins beröring med den militanta IRA.

Niclas, när gav du dig tid senast för att värdera, utan förutfattade meningar, information varför det vore oetiskt att inte utföra djurförsök? När besökte du en barncancerklinik senast? Skulle dina barn, om de blir sjuka, få använda djurtestade farmakologiska läkemedel och vaccin, eller skall de nyttja "alternativa läkemedel" som i bästa fall testats för att visa att de inte har en skadlig effekt? Det finns inga krav på att dessa skall ha någonsomhelst verkan...

Ha det bra,

/rv

p.s. Mer information om urvalsförvanskning kommer i senare artiklar d.s.

04 maj, 2005

Forskare som gör oetiska djurförsök

Som många av oss läst i tidningarna nyligen (http://www.aftonbladet.se/vss/nyheter/story/0,2789,50347,00.html) har en forskare i Göteborg gjort djurförsök där han inte bara gjort experiment som han inte haft försöksdjursetiskt tillstånd för, han har även gjort försöken på ett sätt som han förmodligen aldrig skulle få tillstånd till i nämnderna. Enligt tidningsrapporterna, OM de nu är sanna, skulle han ha sagt att han haft så mycket att göra att han inte hunnit med att ha fullständig kontroll över försöken. Om jag förstått tidningarna rätt har han injicerat celler på möss i avsikt att undersöka om cellerna skulle bilda tumörer eller om de skulle tillbakabildas efter strålningsbehandling. Detta har han haft tillstånd för, med föreskriften att djuren skall inpekteras med täta mellanrum, kanske t.o.m. dagligen, för att snabbast möjligt kunna avbryta försöket om cellerna bildat tumörer. Detta anses av de flesta forskare vara helt i sin ordning om avsikten med försöken varit att undersöka viktiga frågeställningar i cancerforskningen. I de flesta cancerprojekt gör man så många provrörsförsök som det överhuvudtaget är möjligt, men i vissa fall måste man tyvärr använda djur. Men enligt tidningarna skulle han ha sagt att djuren skulle få gå vidare tills de dog. Inspektionen i djuravdelningen skulle enligt tidningsuppgift ha hittat flera avlidna möss.

Detta skeende är oförsvarligt, av flera skäl.

För det första så finns det vanligtvis ingen anledning till att låta djuren lida i denna grad eftersom resultatet skulle vanligtvis ha kunnat avläsas långt tidigare.

För det andra verkar det även som om forskaren visat ett förakt för djurskyddsaspekterna eftersom han gått emot de djurförsöksetiska nämndernas beslut. Man kan bara spekulera varför detta skulle kunna vara fallet. Kanske reflekerar det en dålig insikt hos forskaren i djurskyddsfrågor rent allmänt. Och kanske reflekterar de också den närmast totala brist på kommunikation som idag finns mellan forskarsamhället och djurrättsaktivisterna. De senares ibland närmast religiöst fundametalistiska argumentation mot alla djurförsök banar ju inte vägen för en dialog och gör snarare att ett förakt för djurskyddsaspekter växer upp. Inget av detta befordrar djurskyddet.

För det tredje visar skeendet på en undermålig rutin på den djuravdelning där experimenten skett. Alla som gör djurförsök skall föra journaler över utförda experiment och den ansvariga föreståndaren skall med jämna mellanrum kontrollera att journalen kontrasigneras av försöksledaren och att experimenten följer det etiska tillståndet. Här verkar det ha brustit i rutinerna. En godkänd föreståndare skall även samarbeta med djurteknikerna som handhar djuren varje dag, och denna personal skall ha tillgång till alla etiska tillstånd och vara informerad om vad som godkänts, och vad som aldrig godkänns av de etiska nämnderna. Om personalen då uppmanas att låta djur gå i sina burar tills de dör borde det vara solklart att ett sådant förfarande aldrig någonsin godkänns i de etiska nämnderna. Avdelningens godkända föreståndare kan ochså rådfrågas. Personalen kan direkt tala om för forskaren att han inte har tillstånd för att låta djuren avlida, och samtidigt informera godkänd föreståndare och ansvarig veterinär om diskrepansen mellan forskaren instruktioner och det etiska tillståndet.

För det fjärde verkar det som om det berörda universitetet behöver bättre rutiner för att instruera och informera forskare, djuravdelningarnas personal, godkända föreståndare och veterinärer hur oetiska eller icke godkända djurförsök kan stoppas redan innan de sker. Sådana rutiner, om de skall ha en chans att fungera, kan bara växa fram i en god dialog mellan forskare och förespråkare för ett bättre djurskydd. Göteborgsfallet skedde uppenbarligen för minst fem år sedan, och Göteborgs universitet har sannolikt förbättrat sina rutiner sedan dess.

Man kan fråga sig hur ofta klart oetiska djurförsök sker. Enligt min erfarenhet är det mycket sällsynt: forskarna tar djurskyddsaspekterna på allvar. De få fall då de trots allt sker är helt klart ovanligheter och anmäls till tingsrätt då de upptäcks av universitetens ansvariga organ. Göteborgsexperimenten torde ha skett mellan åren 1997-2000 men behandlas först nu i tingsrätten. Fastän tusentals djurförsök görs varje år (knappt 300.000 försöksdjur används per år i Sverige) känner jag inte till fler än max ett fall per år. Detta är en trots allt en uppseendeväckande hög laglydighet, trots de braskande rubriker man kan läsa varje gång det sker.

Vad som även kan hända är att vissa djurförsök görs fast det etiska tillståndet inte täcker alla moment. Oftast är det då fråga om små detaljförändringar i försöksprotokollen som avviker från tillståndet. Ibland är det då fråga om försök där försöksledaren inte insett, pga t ex glömska eller oförstånd, att han inte har erforderligt tillstånd. Beroende på försummelsens svårighetsgrad bruka olika sanktioner tillämpas. I samtliga fall ingriper godkänd föreståndare eller ansvarig veterinär och stoppar försöken omedelbart. Felaktiga moment som bedöms vara av ringa svårighetsgrad och som helt klart är etiskt försvarbara (det kan t o m vara moment som gör situationen bättre för djuren) resulterar i en anmodan att snarast söka etiskt tillstånd medan djurförsöken ligger nere. I andra fall kan skriftliga varningar utfärdas. I lite svårare fall där man anser att försöken ändå inte är oetiska, kan krav ställas att en ny försöksledare utses.

Det vore önskvärt att forskarna på ett smidigare sätt kunde komplettera sina godkända etiska tillstånd när man upptäcker att man glömt foga in en liten detalj. En sådan kan vara trivial och lätt att överse, men måste ändå idag manglas i de redan överbelastade djurförsöketiska nämnderna medan djuren får gå kvar i burarna tills tillståndet beviljas 5-8 veckor efter ansökan. Ibland måste helt nya djur skaffas fram pga fördröjningen. Ingetdera alternativet är bra ur djurskyddssynpunkt.

Trots att mycket få oetiska djurförsök görs i Sverige är varje sådant ett för mycket. Det orsakar helt onödigt lidande för djuren och det ger förespråkarna för att alla djurförsök skall stoppas nya argument i agitationen.

Kommentarerna till de oegentligheter som gjorts i Göteborg har jag baserat på de få faktaunderlag som funnits i dagspressen. Jag är givetvis fullt medveten om att dessa tidningsreportage kan ha använt sig av sedvanlig urvalsförvanskning och att artiklarna därför inte speglar vad som egentligen hänt. Aftonbladet hänvisar till Djurens Rätt som källa för sin artikel...

/um

03 maj, 2005

Vad är Djurskyddsmyndighetens mål?

Många befarar idag att Djurskyddsmyndigheten, i motsats till svensk lagstiftning, inte vill värna både om djurens väl och svensk forskning, utan i stället avser att sätta käppar i hjulet för forskningen när tillfälle erbjuds. Peter Singer, den australiensiske filosofen som föreslagit eutanasi för missbildade barn och dementa åldringar, skrev 1975 boken Animal Rights. I denna förespråkar han djurens lika värde med människans, vilket ofta citeras av djurrättsorganisationer. Singer har även myntat uttrycket “the 3 S: step by step to stop (animal experiments)”.

Är detta det som Djurskyddsmyndigheten ägnar sig åt? Misstanken låter först löjlig. Djurskyddsmyndigheten har dock nyligen åkt på en tre-dagars konferens till London. Organisationen bakom konferensen har följande på sina websidor (www.ciwf.org):

Vision statement: 'CIWF seeks to achieve the global abolition of factory farming and the adoption of agricultural systems which meet the welfare needs of farm animals in the belief that this will also benefit humanity and the environment.'
Mission statement: 'CIWF's aim is to achieve the ending of factory farming systems and all other practices, technologies and trades which impose suffering on farmed animals. CIWF works to achieve this aim by hard-hitting campaigning, public education and vigorous political lobbying. Compassion in World Farming exists as a voice for farm animals across the globe.'.

Här är en av de "välrenommerade forskare från hela världen" som deltar i konferensen: “Tom Regan is emeritus professor of philosophy, North Carolina State University (USA). Among his more than twenty books are 'Animal Rights, Human Wrongs: An Introduction to Moral Philosophy' (2003), 'Empty Cages: Facing the Challenge of Animal Rights' (2003), and 'The Case for Animal Rights, 2ed (2004)'.. www.cultureandanimals.org

Hammarström skriver: "konferensen ingår som ett led i myndighetens internutbildning i djuretik. Att hela myndigheten deltar ger oss en värdefull gemensam erfarenhet och förutom ökade kunskaper också viktiga och positiva sociala och teambyggande effekter. "

Tom Regan är känd som en av de mest radikala djurrättsaktivisterna. Karl-Johan Öbrink, förgrundsgestalten bakom Sveriges djurförsöksetiska nämnder, skriver i sin bok Försöksdjurskunskap (sid 278, Studentlitteratur 1996) om Regan: “Om Singer är motståndare till djurförsök, så är amerikanen Tom Regan det i ännu högre grad. Han är deontolog och mest känd för sin bok ‘The case for animal rights’ . Han motsätter sig dödandet av djur och opponerar sig således även mot in-vitro-forskning som utgår från djur. Han verkar således för ett totalförbud mot djurförsök”.

I ett reportage (http://www.animalsentience.com/more_conference2005_regan.htm) från konferensen berättas följande om Regans seminarium: “Professor Regan believes that mammals, birds and fish are also the “subject of a life”. They are aware of the world, aware of each other, and aware of what happens to them – in his definition, sentient. Sentiency in any form confers moral rights, whether sentiency is expressed in the broad definition of the senses, or the narrower definition of emotions and feelings. Since sentient animals are also the “subject of a life” we cannot morally justify our use of animals for profit, enjoyment or benefit. The same moral rights that apply to humans must also apply to animals. Ending an animal’s life prematurely does not promote their moral rights. Suffering cannot be morally justified. Professor Regan concluded by stating that understanding animal sentience is important because liberating animals from the hands of human tyranny is vital for an assertion of their moral rights.”

Regan anser således att vi inte skall vara jägare eller ha sällskapsdjur som hund eller katt, eller något annat tamdjur. Att som Djurskyddsmyndigheten lyssna på och försöka förstå extrema åsikter är naturligtvis inte fel. De flesta människor delar dock inte Regans filosofi, och anser att det vore oetiskt att beröva människan från att ha sällskaps- eller tamdjur. De flesta anser det dessutom oetiskt att inte bedriva de djurförsök som behövs för att utveckla nya säkra läkemedel eftersom en utprövning uteslutande gjord på människa skulle leda till många dödsfall, många missbildade barn, och ännu dyrare läkemedel.

Djurskyddsmyndigheten kanske skulle planera nästa personalresa så att man lyssnar till varför djurförsök behövs för att vinna den nya kunskap som är basen för all läkemedelsutveckling idag. Att lyssna på patientföreningar vore inte fel heller. Man behöver informera sig om hur viktiga djurförsök varit för att förstå och behandla t ex barncancer och autoimmuna sjukdomar som reumatism. Åttio procent av barnen med cancer dog för 20 år sedan. Idag klarar sig åttio procent.

Resan kostade 10.000 per deltagare vartill kommer tre dagars förlorat arbete för myndighetens ca 35 personer. Det kan bara anses oproffsigt att arrangera en indoktrineringsresa av denna typ.
/rv

Tickande bomber i djurskyddslagstiftningen

Med tanke på Hammarströms tidigare tendenser att självsvåldigt tolka djurskyddllagen kan nya svårigheter dyka upp:

- Hormonbehandling av djur i annat syfte än att bota sjukdomar är uttryckligen förbjudet. Dock hormonbehandlas regelbundet djur t ex vid produktion av transgena möss, och vid synkronisering av brunst hos tamboskap m.m. Och hur skall man forska på hormoners verkan om man inte får behandla djuren med hormon...? Nya hormoner eller hormonliknande ämnen upptäcks var och varannan vecka idag.

- Behandling av djur med antibiotika får bara ske vid sjukdom. GMO möss av typ tet-on tet-off behandlas idag regelbundet med tetracyclin. Undersökning av t ex antibiotikas inverkan på Alsheimereffekter hos djur torde ligga i samma gråzon.

- Intradermal injektion är uttryckligen förbjudet, men är ett krav vid utveckling av vacciner

- Avel av djur med genetiska defekter är förbjuden; här åsyftas ffa Belgian Blue och sönderavlade hundraser vilket är bra. Men lagen kan säkert nytolkas eller nyskrivas till att omfatta även GMO möss, nakna möss, Zucker råttor med mera. Alla dessa djurmodeller används och är helt nödvändiga för modern forskning.

- Krav på dagsljus i djuravdelningar. För att uppfylla djurskyddslagen skall man använda så få djur som möjligt vid djurförsök. Mycket av ämnesomsättningen styrs av dygnsrytmen och dess ljus, vilket kräver att djurförsök utförs under reproducerbara ljusförhållanden. Sverige har mycket varierande dagsljus under ett år, och många fler djur skulle behövas i djurförsöken om djuren utsattes för dagsljus. Hmmm, eller menar man att vi skall ha fönster på djuravdelningarna så att Animal Liberation Front skall kunna komma och slå sönder alla fönster och släppa ut djuren till en säker och plågsam svältdöd i naturen?

- Stordjur skall beta utomhus på sommaren. Ja, detta är en klassisk svensk naturidyll. Men skall vi lägga ned all forskning på t ex nutrition under sommarhalvåret? Eller all annan forskning som kräver kontrollerad tillgång till föda, motion och ljus?

- Djur får inte överansträngas. Det är klart att djur inte skall köras till utmattning, men hur definieras “överansträngning”? Vad är skillnaden mellan hästkapplöpning på Täby galopp eller Solvalla med ridspö, och välkontrollerade motionsförsök på mus och råtta där man undersöker t ex effekterna av motion på vävnad och ämnesomsättning i olika genetiska bakgrunder – dvs experiment som inte låter sig göras på människa? Hunddrev vid jakt?

Ovanstående behandlingar av försöksdjur godkänns dock idag regelbundet av de etiska nämnderna. Det finns säkert fler tickande bomber av detta slag. Hammarström kan mycket väl tänkas försöka ändra gällande praxis. Han har tidigare motionerat i riksdagen att alla djurförsök med "genmanipulerade" djur skall förbjudas.

Postskript
Miljöpartiet sägs vilja lägga ned de djurförsöksetiska nämnderna för att Djurskyddsmyndigheten skall ta över ansvaret för bedömningarna. Dit har denna myndighet ännu inte kommit. Däremot har mp förhandlat sig till att den nya paragrafen 49a (som upphäver elförbudet) skall ersättas av en ny lag som listar de djurförsök som strider mot djurskyddslagen men som anses vara godtagbara om nyttan med djurförsöken uppväger djurens eventuella lidande. Förslag till ny lag skall lämnas i mars 2006. Vem skall ta fram listan? Djurskyddsmyndigheten! Tala om raka rör mellan ett litet politiskt parti och en myndighet... Den nya paragrafen 49a betyder att “de djurförsöksetiska nämnderna får godkänna sådan användning av försöksdjur som innebär att djurskyddsbestämmelserna enligt djurskyddsförordningen frångås”. Detta var en bra skrivning, eftersom den undanröjde alla de tickande bomber som nämnts ovan. Den lade även ett ansvar på de djurförsöksetiska nämnderna att fortsättningsvis noga pröva alla ansökningar om etiskt tillstånd. Detta vill nu Djurskyddsmyndigheten och mp ta bort. Litar de inte på de demokratiskt reglerade djurförsöksetiska nämnderna vars medlemmar Djurskyddsmyndigheten tillsätter? Att vilja ersätta en system som tillåter noggrann etisk bedömning från fall till fall med en rigid lista påminner mest om religiösa fundamentalisters handlanden. Det visar också på en total okunskap om hur snabbt ny kunskap tas fram idag inom forskningen – en lista på godkända försök skulle sannolikt vara föråldrad samma dag den kom ut.

Som alternativ framförs ofta i debatten att även godkännande av djurförsöksetiska tillstånd skall få överklagas till högre instans. Med tanke på att många av lekmännen i de djurförsöksetiska nämnderna rutinmässigt reserverar sig mot godkännanden uppstår misstanken att en överklaganderätt snabbt skulle fylla våra länssrätter med nya mål som man heller inte har tid att ta hand om.

Djurskyddsmyndigheten har i en skrivelse till regeringen nyligen angett att man vill höja kompetensen hos medlemmarna genom obligatoriska kurser. Representanterna från forskarsamhället har redan idag antingen en långvarig erfarenhet från hantering av försöksdjur (t ex som djurvårdare), eller har genomgått en för forskare obligatorisk 3-veckors kurs med innehåll föreskriven i svensk lagtext. Bägge kategorierna har givetvis mångårig erfarenhet från hantering av försöksdjur. Djurskyddsmyndigheten avser således att det är lekmännen i nämnderna som skall utbildas, och att medlen för detta skall tas från forskarnas anslag till forskning. Forskarsamhället har uppfattningen att de har klarat av sin utbildningsdel, och tycker att Djurskyddsmyndigheten får beställa och köpa de kurser från universiteten som lekmännen föreslås genomgå. Djurskyddsmyndigheten självt saknar personal kompetent inom området forskning med försöksdjur.

/um

Antalet försöksdjur som används

Djurrättsorganisationerna hävdar ofta att “över en halv miljon försöksdjur används i Sverige till plågsamma djurförsök” och att antalet använda djur ökar. Låt oss titta närmare på detta påstående. Djurskyddsmyndigheten anger följande totalsiffror (se http://www.djurskyddsmyndigheten.se/jahia/Jahia/pid/247):

1996: 286 012 (varav 6031 fiskar)
1997: 266 685 (varav 12976 fiskar)
1998: 300 704 (varav 22200 fiskar)
1999: 324 067 (varav 26685 fiskar)
2000: 288 800 (varav 14349 fiskar)
2001: 269 710 (varav 23666 fiskar)
2002: 281 184 (varav 17691 fiskar)
2003: 297 175 plus 220 878 fiskar i fiskvandringsförsök och liknande som nu räknats med för första gången.
2004 skiljer sig inte nämnvärt från 2003.

Organisationen Djurens rätt kommer fram till siffror som ser mycket annorlunda ut (http://www.djurensratt.se/dyntext/xlink.asp?id=233). Enligt dem skulle år 2003 ha använts totalt 10.110.026 försöksdjur, dvs fler är 10 miljoner. Man tillägger dock längre ned i texten att om man borträknar provfiske och fiskmärkning minskar antalet till 512 962 försöksdjur, varav 65 385 är fiskar för annat än märkning och provfiske. Hur man än ser på det är Djurens rätts siffror fel, och alltid så att en överskattning av antalet försöksdjur kan anges. Ohederligt. Dessutom hävdar man att alla dessa försök är "plågsamma" utan att ge några som helst bevis för att alla skulle vara plågsamma. Ohederligt igen.

Djurrättsförespråkarna hävdar även med jämna mellanrum att antalet försöksdjur som används ökar hela tiden. Som synes är antalet använda djur tämligen konstant under nära en tioårsperiod. Om man däremot går mycket längre tillbaks i tiden ser man att då användes mycket fler djur i försök. Med andra ord: trots att det idag finns fler forskare och fler intressanta och värdefulla djurförsök att göra så används idag färre försöksdjur. Även om detta har man valt att inte tala på djurrättssidan.

En av anledningarna till att antalet djurförsök inte ökat är att det är ofantligt dyrt att hålla försöksdjur och forskningsmedlen är begränsade. Den andra viktiga anledningen är att forskarna använder sig i allt större utsträckning av ett av de tre fundamenten inom djurskyddsetiken: Replacement. Detta innebär att man skall använda sig av enklare organismer om så är möjligt. Den vanliga och lilla zebrafisken har blivit allt vanligare eftersom den kan avlas snabbt i stora mängder. Eftersom alla ryggradsdjur är nära besläktade rent genetiskt kan man extrapolera många (men inte alla) resultat erhållna med zebrafisk till centrala biologiska förlopp som även sker hos varmblodiga djur. Ett annat vanligt försöksdjur är den millimeterstora rundmasken C elegans som finna i alla jordar världen över. Den kan man föröka på petriskålar och t o m göra enklare beteendeförsök med! En tredje art är den klassiska bananflugar D melanogaster. Dock är det så att i en hel del viktiga punkter skiljer sig dessa från däggdjur, varför försök med sådana ibland måste göras om man skall förstå sjukdomar och kunna utpröva läkemedel.

Det har ofta framhållits att användningen av försöksdjur skall minska. I och med att inte bara det humana genomet sekvenerats utan även många andra djursarters, finns det ett stort behov av att förstå genernas funktion. Många stora internationella aktiviteter är redan igång för att storskaligt förändra samtliga gener hos musen. Syftet är både att vinna nytt vetande men även för att kunna förstå sjukdomar hos människa och därigenom utveckla nya läkemedel. Till yttermera visso kräver läkemedelsinspektioner världen över att utökade tester på försöksdjur såsom möss företas innan testning på människa får ske. Följaktligen förväntas användningen av försöksdjur öka något världen över under de närmaste decennierna. Uppfattningen att antalet försöksdjur skall kunna drastiskt minskas inom en kort tid ter sig ofta likvärdig med de tidigare riksdagsbesluten att samtidigt förbjuda kärnkraftsutbyggnad, utbyggnad av älvar och ökning av koldioxidutsläpp. Ekvationerna har svårt att gå ihop, fast det har ju aldrig bekymrat det tillväxtfientliga miljöpartiet...

Forskare vid universiteten och läkemedelsindustrin befarar idag att Djurskyddsmyndigheten kan komma att beordra en drastisk minskning av djurförsöken utan hänsyn till konsekvenserna. Händer det kan vi nog säga adjö till det mesta av läkemedelsutveckling i Sverige - och AstraZeneca lär väl flytta säkert som amen i kyrkan.
/rv

29 april, 2005

Djurförsök, kosmetika och miljöpartiet = sant?

Miljöpartister skrev i september 2004 en motion (se www.riksdagen.se):

"Motion till riksdagen
2004/05:Sk305
av Gustav Fridolin och Ulf Holm (mp)
Skatt på djurförsök
Obs! preliminär version – motionen är ej slutgranskad
Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om behovet av en utredning om möjligheterna för ett införande av en beskattning av djurförsöken i Sverige.
Motivering
Sedan 1999 har antalet plågsamma djurförsök i Sverige stigit konstant. I dagsläget ligger siffran påöver 500 000 djur, främst råttor, kaniner, möss och marsvin. Dessa djur utsätts för fruktansvärda angrepp, som exempelvis påpensling av frätande medel på deras bara skinn och insprutning av kosmetika i ögonen, någonting som de sedan får stå ut med i flera dagar."


Knappt 300.000 försöksdjur har används per år i Sverige under de senaste fem åren, efter godkännande i etisk nämnd; 89% var möss eller råttor 2003. Ytterligare 220.000 djur (2003) är fiskar varav de flesta märkts med ett litet clip i en fena för att man skall kunna följa deras vandring och överlevnad. Enligt EU räknas inte denna märkning av fiskar som djurförsök, och om man vore konsekvent i Sverige kanske man även borde medräkna all ringmärkning av flyttfåglar? Hur som helst, kan man dra någon annan slutsats än att miljöpartisterna medvetet förvrängt sanningen? Inga av dessa djur har använts för att testa kosmetika, och vad påpenslingen av frätande medel på huden innebär har vi ingen aning om vare sig art, antal och avsikt om nu uppgiften mot förmodan skulle ha någonsomhelst förankring i verkligheten. En forskare vi känner till har bett både Gustav Fridolin och Ulf Holm om underlagen till deras påstående, och vi har fått ta del av e-mejlkorrespondensen mot löfte om att inte publicera forskarens namn. Vi har även redigerat bort andra e-mejladresser för att skydda berörda personer från onödigt spam.

Gustav Fridolin och Ulf Holm fick i stort sett likalydande förfrågningar. Holm har inte svarat alls, medan Fridolin svarat efter påminnelse. Här är påminnelsemejlet till Fridolin:

“Jag vore mycket tacksam för att få svar på mina frågor nedan. Jag jobbar på att försöka dokumentera djurförsök godkända av djurförsöksetiska nämnder men som strider mot djurskyddslagens anda, avsikt och bokstav, och skulle gärna veta mer om dina källor till uppgifterna nedan.
Hälsningar, NN

Begin forwarded message:
From: NN
Date: April 4, 2005 16:18:39 CEST
To: gustav.fridolin
Subject: fråga om djurförsök

Hej,
Jag läste på en av riksdagens websidor att du förberett en motion som börjar:
[Motionen återgiven ovan citeras ordagrannt/um]
Jag skulle gärna vilja veta vilka svenska djurförsök du avser när du talar om insprutning av kosmetika i ögonen, och påpensling av frätande medel på skinn. Hur många djur var det fråga om? Vilka arter?
Jag skulle gärna också läsa den dokumentation som jag antar ligger bakom denna del i din motion. Har du diarienumret på de djurförsöksetiska tillstånd som ligger bakom dessa djurförsök? Skicka dem gärna, eller annan dokumentation!
Hälsningar, NN”


Fridolin svarade sedan (April 13, 2005 6:55:19 CEST):

“Hej NN,
jag har vidaresänt din fråga till Alexander Chamberland i Grön Ungdom som arbetade med att ta fram berörd motion.
mvh Gustav Fridolin”


Vår kollega kontaktade sedan Chamberland, som nyligen blivit vald till ett av språkrören för Grön ungdom. Han svarade efter två påminnelser:

“From: alexander
Subject: Re: Fwd: Ang. Påminnelse: fråga om djurförsök
Date: April 19, 2005 1:36:03 CEST
To: NN

NN on 18 april 2005 at 14:43 +0100 wrote:
>Hej,
>Jag vill bara påminna om att jag mycket gärna skulle ta del av de underlag som du haft för att författa motionen i riksdagen. Se mejlen nedan.
>Gratulerar till valet som språkrör!

Tack så mycket!
Som du kanske förstår är jag oerhört upptagen just den här veckan. [pga valet till språkrör; oväsentlig text som har raderats /um] Därför har jag tyvärr inte möjlighet att kolla upp mina källor just nu. Kan däremot hänvisa till www.djurensratt.se där jag har hämtat det mesta av min fakta.
Mvh,
Alexander
Alexander Chamberland
Språkrör Grön Ungdom”


Om man går till Djurens Rätts websida ser man att de har en mycket bra sökfunktion. Man finner snart information: “I Sverige har inga kosmetikatester på djur förekommit sedan 70-talet” (se http://www.djurensratt.se/dyntext/xlink.asp?id=231).

Hoppsan!
Det verkar som om våra rikdagsmän (Fridolin och Holm) inte bara saknar källkritik, de har inga källor alls för sina offentliga påståenden som de behagar publicera på Riksdagens websidor, av alla ställen. Och Grön ungdoms nya stjärnskott Chamberland är inte bättre när han går fram väldigt fritt med sanningen; vissa skulle kalla detta för ren och skär lögn, vi tror att hans påståenden kanske beror på ungdomligt oförstånd? ;-)

Om man frågar Djurskyddsmyndigheten när kosmetika testades i djurförsök senast i Sverige får man svaret “åtminstone inte efter 1979 då de djurförsöksetiska nämnderna kom till”.

Personligen anser jag att dessa miljöpartisters ofullbordade men publicerade motion är t o m värre än de faktaförvanskningar våra kvällstidningar sprider på löpsedlarna. Alla vet vi ju om att dessa tidningar friserar sanningen i avsikt att få braskande rubriker för att sälja lösnummer. Men att valda riksdagsmän ägnar sig åt samma typ av ohederlighet: är inte det oetiskt? ;-) Speciellt eftersom djurförsök ju faktiskt syftar till att förbättra människors hälsa...

Även andra miljöpartister, somliga i mycket ledande ställning i partiet, har ägnat sig åt tvivelaktig propaganda. När EU tog beslutet att förbjuda testning av kosmetika på försöksdjur och även import av djurtestad sådan, gick partimedlemmar ut stort i media och förkunnade att “äntligen är testning av kosmetika på djur förbjudet i Sverige”. Detta är inte ett uttryck av okunskap om vad som tillåtits sedan 1979 i djurförsöksetiska nämnder i Sverige. Både de nuvarande språkrören och tidigare sådana är väl bevandrade i djurförsöksfrågor och lagar som omgärdar dessa. De vet även att inga tester av kosmetika har gjorts i Sverige sedan de djurförsöksetiska nämnderna tillkom 1979.

Är löpsedelsjournalistik vad grön politik står för? ;-)

/um

22 april, 2005

Reflexioner kring Djurskyddsmyndighetens tillblivelse

Djurskyddsmyndigheten (DM) bildades 1 januari 2004 och placerades i Skara. Som generaldirektör utsågs Matz Hammarström, känd miljöpartist med lång erfarenhet som advokat för djurrättsfrågor. Under år 2000 och framledes motionerade han i riksdagen med flera yrkanden.

Hammarström: “Vi föreslår att anvisningarna för de [djurförsöksetiska nämndernas] arbetsrutiner ändras och specificeras så att de som deltagit vid godkännande av ett djurförsök också skall närvara vid minst ett av försökstillfällena. Det skall dessutom vara obligatoriskt för dessa gruppledamöter att besöka djuren mellan försöken för att själva se hur djuren har det. Vidare skall de ha varit närvarande vid avlivning av försöksdjuren. Om djuren ej avlivas omedelbart efter försökets avslutande skall de besöka djuren även efter försökets avslutande.”(Motion 2000/01:Ub816)

De djurförsöksetiska nämnderna är idag hårt belastade med att bedöma både experimentellt avancerade djurförsök och försök som är helt triviala ur djurskyddsynpunkt. Dessutom görs tusentals djurförsök varje år. Denna motion av Hammarströms saknar all koppling till verkligheten och vittnar om total okunskap om forskning med försöksdjur.

Hammarström: “Vi vill att djurförsök som innebär onödigt lidande för djuren ska stoppas, liksom djurförsök med genmanipulerade djur” (Snabbprotokoll 2000/01:51)

Djurförsök som orsakar “onödigt lidande” är förbjudna sedan länge genom att de djurförsöksetiska nämnderna inte beviljar sådana: nyttan skall ju alltid vägas mot lidandet. Försök med genmodifierade djur är det enda sättet att förstå geners funktion under embryonalutveckling och hur olika vävnader samarbetar i en organism för att reglera olika förlopp, exempelvis metabolism, immunförsvar, cancercellers uppkomst, och beteende. Att föreslå ett totalförbud av försök med genetiskt modifierade djur vittnar om grav okunskap om modern biomedicinsk forskning.

Hammarström var den ledande kraften bakom bildandet av Djurskyddsmyndigheten. Han var med i uppdraget att skriva de direktiv som myndigheten skulle verka under. Påpassligt “tappade” man då bort ett viktigt direktiv: att djurförsök skall tillåtas för att öka kunskap. Och sedan fick han jobbet som generaldirektör.

Många ställer idag frågan: hur kunde Matz Hammarström utses till att leda den nya Djurskyddsmyndigheten, när han klart dokumenterat sin ytterst avoga inställning till alla djurförsök?

Har vi fått “getabocken till trädgårdsmästare”?